URL

Vad betyder URL?

URL står för Uniform Resource Locator och är en adress som används för att identifiera och lokalisera resurser på internet, till exempel webbsidor, bilder och filer.

Hur fungerar URL:er?

En URL består av en protokoll (t.ex. “http” eller “https”), en domän (t.ex. “example.com”) och en sökväg till en specifik resurs (t.ex. “/page1.html”). När du skriver in en URL i en webbläsare eller klickar på en länk, skickar webbläsaren en förfrågan till servern som hostar resursen och hämtar den önskade sidan.

Vad utgör en URL?

En URL består av en söksträng innehållandes ett antal byggklossar. Denna utgörs av ett protokoll (t.ex. “http” eller “https”), en domän (t.ex. “example.com”) och en sökväg till en specifik resurs (t.ex. “/page/”). När du skriver in en URL i en webbläsare eller klickar på en länk, som skickar en förfrågan via din webbläsare till servern där informationen finns lagrad. Förutsatt att servern hittar det som efterfrågas av din webbläsare svarar den med att leverera de begärda resurserna.

En URL-adress utgörs av

  1. Protokoll
  2. Subdomän + Domän
  3. Topdomän
  4. Resursväg
  5. Parametrar
  6. Ankare

1. Protokoll

HTTP (HyperText Transfer Protocol) är en standard för att överföra hypertextdokument (vanligen webbsidor) över internet. HTTPS (HyperText Transfer Protocol Secure) är en variant av HTTP som använder en krypteringsteknik, så kallad SSL/TLS, för att säkerställa att data som skickas mellan en webbläsare och en webbserver är säkra och kan inte läsas av obehöriga.

I en URL används protokollen HTTP och HTTPS för att ange vilken typ av förbindelse som ska användas för att hämta resursen. HTTP används för vanliga webbsidor och HTTPS används för säkra webbsidor, till exempel för e-handel, banktjänster och inloggningar.

En URL med HTTP ser ut som t.ex. “http://www.example.com/page1.html” och en URL med HTTPS ser ut som t.ex. “https://www.example.com/page1.html“. Webbläsare markerar ofta HTTPS-adresser med en grön låsikon för att indikera att anslutningen är säker.

2. Domän

En domän är en namnreferens till en unik ip-adress på internet som används för att identifiera en webbplats eller en andra resurser. När du skriver in en url i din webbläsare omvandlas texten du skrivit via DNS (doman name system) till en ip-adress dit du skickar din begäran.

Man kan beskriva DNS som en katalog (och ett program) som översätter domännamn till ip-nummer.

Vad är en subdomän?

En subdomän är en del av en större domän. Detta innebär att alla domäner även är subdomäner eftersom de är organiserade i en hierarkisk struktur med grenar ovanför och under sig.

Subdomäner kallas också ibland för underdomäner. Den enda domän som inte är en subdomän är rotdomänen, t.ex. .se, .nu och .com – det vill säga den högsta nivån i DNS-hierarkin.

Hur används subdomäner?

Subdomäner används ofta för att gruppera olika delar av en webbplats och resurser på internet. Subdomäner används då för att skilja olika avdelningar eller tjänster på en webbplats, till exempel “blog.example.com” eller “app.example.com”.

Subdomäner används också på olika sätt för att organisera epost. Här är några exempel:

  • En organisation kan använda en subdomän för att skilja olika avdelningar eller enheter, till exempel “sales.example.com” för säljavdelningen och “support.example.com” för kundtjänstavdelningen.
  • En skola kan använda en subdomän för att skilja på mail från studenter, till exempel “student.skolan.se” och lärarnas mail “example.com” för arbetsrelaterad epost.
  • En organisation kan också använda en subdomän för att tillhandahålla en plats att logga in till sin eposttjänst, till exempel “mail.example.com”.

Det finns många olika sätt att använda subdomäner för epost, och valet beror på den specifika organisationens behov och önskemål.

3. Topdomän

Toppdomänen hänvisar till de tecken som kommer efter själva domännamnet och utgörs oftast av landskoder som .se, .no, .uk, men de kan också vara ändelser som .com eller .gov.

4. Resursväg

En resursväg, eller sökväg (engelskans file path), är en del av en URL som används för att specificera en specifik resurs på en webbserver. Resursvägen anges efter topdomänen och och börjar oftast med ett snedstreck (“/”).

Resursvägen kan användas för att specificera vilken sida, fil eller annan resurs som önskas hämtas från webbservern. Till exempel kan resursvägen “/page-1/” peka på en HTML-fil med namnet “page-1” på webbservern, medan resursvägen “/images/picture-1.jpg” kan peka på en bildfil med namnet “picture-1.jpg” i en mapp med namnet “images”.

Som du ser i exemplen ovan kan en resursväg innehålla flera delar, till exempel “/dir1/dir2/page-2/”, som pekar på en sida med namnet “page-2” i en mapp med namnet “dir2” som i sin tur finns i en mapp med namnet “dir1” på webbservern.

5. URL-parametrar

Parametrar, eller query parameters, är information som läggs till i en URL för att skicka data till en webbserver. Parametrarna läggs till efter resursvägen i URL:en och börjar oftast med ett frågetecken (“?”) och är sedan följda av dess värde, separerade med ett likamedtecken (“=”) och åtskilda med ampersandtecken (“&”).

Till exempel kan en URL med parametrar se ut så här: “https://www.example.com/search?q=keyword&sort=relevance”. I detta exemplet skickar webbläsaren parametrarna “q=keyword” och “sort=relevance” till webbservern för att göra en sökning efter ordet “keyword” och att resultaten ska sorteras efter relevans.

Parametrar kan användas på olika sätt, till exempel för att skicka sökfrågor, för att ange alternativ för en tjänst, filtrera och sorter resultat eller för att skicka med mer information till olika analysverktyg (detta kallas för UTM-parametrar som vi beskrivit närmare i ett eget blogginlägg).

6. Ankarlänkar

Ett webbankare, eller ankarlänk, är den del av en URL som används för att specificera en specifik plats på en webbsida. Ankaret läggs till efter resursvägen i URL:en och börjar med ett nummertecken/hashtag (“#”) som följs av ett namn eller en etikett.

Ankaret används för att länka till en specifik plats på en webbsida, till exempel en specifik rubrik eller avsnitt. När en webbläsare laddar en sida med ett ankare i URL:en, hoppar den direkt ned till den specifika platsen på sidan som ankaret pekar till.

Här är ett exempel på hur en url-adress innhållandes ett ankare ser ut: “http://www.example.com/page1/#section-2“. I detta exemplet pekar ankaret “#section-2” på en specifik del av sidan som märkts upp med ID:et “section-2”. När en webbläsare läser in denna URL, hoppar den direkt ned till den specifika delen av sidan med namnet “section-2”.

Använd # för att trigga händelser i webbläsaren

Ett annat användningsområde för nummertecknet “#” i URL:er är att skicka data till en webbläsare för att exempelvis öppna en popup-ruta. Till exempel kan en URL med ett fragment se ut som t.ex. “http://www.example.com/page1#popup“. När en webbläsare laddar denna URL och hittar fragmentet “popup”, kan den tolka det som en instruktion att öppna en popup-ruta.

Det finns olika sätt att använda fragments för att ge webbläsaren och servern instruktioner och hur detta görs beror på den specifika webbplatsen och dess tekniker. Till exempel kan fragmentet “popup” användas för att trigga en JavaScript-funktion som öppnar en popup-ruta, eller så kan fragmentet användas för att skicka en speciell parameter till en server-side script som returnerar en popup-ruta.

Funkar ÅÄÖ i en URL-adress?

Å, Ä och Ö fungerar i en URL, men tecknen måste kodas om med hjälp av en IDN-konverterare för att webbläsare och andra program ska kunna hantera dem korrekt. URL:er som innehåller tecken som Å, Ä och Ö kan dock se konstiga ut när de delas i sociala medier eftersom de flesta sociala medier inte stöder denna konvertering fullt ut, utan istället visar omformatering som gjorts.

Exempelvis kan URL:en ålandsfärja.se, som innehåller tecknen å och ä kodas om till “xn--landsfrja-02ae.se”. Detta kallas för punykod och är ett sätt för att representera icke-ASCII-tecken (tecken som inte finns i den vanliga ASCII-tabellen), så att de kan användas i domännamn och URL:er av de flesta webbläsare.

Sammanfattning

Det är många delar och funktioner som tillsammans utgör en fullständig URL-adress. Sammanfattningsvis kan man säga att en URL-adress är en teckensträng som används för att kommunicera med en webbserver och begära olika resurser. Detta utgöra av:

  1. Protokoll: specificerar vilket protokoll som används för att hämta resursen, till exempel “http” eller “https”.
  2. Ev. subdomän + Domän: specificerar den aktuella domänen och eventuella subdomäner. Man kan tänka på det som namnet på webbsidan man “ringer” med webbläsaren.
  3. Topdomän: specificerar den övergripande domänen för URL:en, till exempel “.com” eller “.se”.
  4. Resursväg: specificerar vilken resurs som önskas hämtas från webbservern, ofta den sidan du vill navigera till.
  5. Parametrar: skickar data till webbservern för att ange alternativ eller inställningar för resursen. Dessa används även för att spåra din digital marknadsföring i google analytics
  6. Ankare: Direktlänkar till en specifik plats som läses in/scrollas till när besökaren kommer in på sidan.

Vill du fördjupa dig ännu mer inom ämnet rekomenderar vi att du tar del av internetstiftelsens material på området.

Du kanske också vill läsa